Pelle

Alla stadens
åskledare
är trasiga,
se där kommer
han med
sitt paraply
och jag
visste inte
att jag skulle dö

Någon säger
att svinto har
räddat han/hennes
ass många gånger
inför 30
personer på en
åker, de flesta håller
med och en annan:

vi gör svinto av
hans bakdel!

Jag stod
en bit ifrån
och försökte
hålla konversation
med en kråkdam.
Vi kunde höra
allt

Hon var mer
praktiskt lagd
än pratsam
verkade det som

för hon ville
inte sluta
glo på mig!

Jag kommer hem
när portarna
till huset
har öppnats igen
det var sent

En kille möter mig
i trappan och säger

hur mycket är
de sista 20 minuterna
av din timme värd

när du tittar i ditt
periskop

hur mycket är
de sista 20 minuterna
av din timme värd

Under vattnet
här mår man.
I källaren mår
man ännu bättre.

I det övergivna ghettot
bodde jag i tjugo år
och höll räkningen
varje dag. Till slut
var mina fingrar
otillräckliga.

"Vi minns ubåtarna"
säger du, under
ghettots vatten.

Torpederna jagade
dig med
ostämda toner
i timtal, du såg
det kanske mer
som ett sätt
att underhålla
din livsglöd!



Du lärde många
att simma.
De lärde sig
mycket om
havet utan att
se det.

Istället - Ghettots
vatten.
Ghettots undervattens
serenader.

Helt vilsen
försökte jag
desperat hitta
ett fint gardintyg
till din tionde
födelsedag.
Du var ofta
på rymmen.
Jag fick inte se
dig vid
middagen.

Istället - ghettots
vatten.


Jag inredde
ditt rum
med vad jag
hade. Jag
hade inte mycket.
Jag hade på sin
höjd kräktabletter
och krediter.

Istället för att
se mig leva -
Ghettots vatten

Din familj
brakar ihop
med mig i
spetsen!

På min begravning
löd ditt tal:

"Jag ska berätta
för er om
ghettots vatten"


Jag kramade
dig verbalt från
kistan.
Obönhörligt
hårt
och sa
"jag älskar dig
min son"

Sen var det som
om du talade
till mig. Jag
tyckte att jag
hörde något
om
ghettots vatten?

Lonesome Parker

ger sig ett extra kast
en svängom i parken
pissar utan att fälla
upp locket

Går ner för gatan
då och då
hälsar på
Lotta som ropar
av glädje
hon har ett
fördelaktigt utseende

Lonesome
kan aldrig få
den vackraste flickan.
Lotta är kanske
den flickan.

Han slår sig ner
i salongen
dricker äppelmust
för ofta

och tänker på ord som
man säger för sällan,
typ "Menageri"

Han bestämmer sig
för att byta namn till
Lonesome Menageri

cool

Trots att Morgan
säljer deluxevaror
för underpris
finns det fortfarande
en tioårig pojke
i hans byxor
som gillar havet

Hans kliché:

"Jag har hittat mig själv"

Han bara stod där
typ
och jag ville
be honom
att hålla käften

Jag var ovanligt
glad för att
jag hade precis
mist ett ben,
och kunde
lukta mig till
svaghet på
nära håll

På kvällen
blev jag överfallen
med blickar

och syner
i mitt huvud

Jag blev arg
men det enda
jag sa var:

"jag behöver tio kronor till bussen"

I


Jag minns den tid
när jag fick
människor att hata
varandra
Medan de aldrig
sågs mer lyssnade
jag på mina systrar:
"du orkar inte mer"
"du orkar snart inte mer"
"vi ska förgöra dig"

Jag förgjorde dem vid
körsbordet, över en
omisskänlig doft
av skokräm.



II


... och alla dina idéer
sket sig alltid, det
var uppriktigt sorgligt.
Alla såg svetten rinna
från din panna.
Många vände dig
ryggen.
Mest jag,
uppriktigt sagt.
Jag ville inte
ens identifiera dig på bårhuset!




III


Isen var mäkta tunn.
Således spenderade
mina bröder sina
somrar med att
fiska upp vinterns
lik. Jag stod bredvid
och åt smörgåsar med
kaviar på.
Först ett par år
senare insåg jag att
jag kom från isen,
samma sjö.
All kaviar hade gjort
mig galen, vill jag
tro.



IV


Visst var det
fantastiskt att
röka cigarr i
en traktor, Göran?
Vilken hejdundrande
motsägelse. Hosta
upp en förmögenhet nu
så slipper vi båda
dö.

En välojlad
trähäst som
sprungit miltals
för att sedan
ställas i garderoben
har också känslor
och det är svårt
att välja bort
skriken på
natten

Min morbror
spårar lätt ur
och skriker
sin väg fram
genom fälten.
Han är kanske
trähästen

Han blir beundrad
för en röd tråd
och för hans
ovilja att
se över
att jag behöver
ett påskägg,
inte en godispåse
utan ett påskägg.

När jag hunnit skaffa
skägg har jag
slagit sönder
hans kristallkrona
och fått tillfälle
att halshugga
hans bästa egenskaper,
som en tomat i
verkstaden,
komplett som en
väloljad trähäst.

Som elchockernas
ovilja att samarbeta
med hans hjärta

hans opulserande
hjärta

• För två veckor sedan satt jag utanför skatteverket och rökte, lyssnade på The Sinking of the Titanic av Gavin Bryars och så virvlade höstlöven runt på marken i typ en halv minut, upp och ner, upp och ner. Så fantastiskt att jag fick en tår i ögat nästan. Sen gick jag in på skatteverket och fick siffror i huvudet!

På måndagar

vaknar vi
och slösar bort
vår tid
med att fråga oss
själva varför vi
vaknar och
med att inte
fråga oss varför
vi känner igen
oss i varandras
dammiga osthyvlar
och hur vi sorterar
våra saker (kaos)

På tisdagar

har vi en annan femma.
Denna dag är 1941 kanske
vi springer genom
detta årtal fort
och innan det vet
ordet av så
är vi förbi!

På onsdagar

springer vi
fortfarande men
med mersmak,
ty detta är
början på slutet!
Slutar aldrig springa
och vi hinner
inte sortera
våra saker längre.
Trots detta
står allt i ordning
men vad är då ordning?
(kampen fortsätter...)

På torsdagar

är jag trött
och det är inte vi
längre: Utmärkt.
Att somna ihop
dessa kvällar
är som att gräva
i en minneslåda
och hitta pogs
och gogos,
de är bedårande
och kan kanalisera
ett horribelt förflutet

På fredagar

lyssnar jag på
Lonesome Day
med Bruce Springsteen
och känner en ljuvlig
tomhet.
Varje ord är
en högljudd fråga
i vardagsrummet
och med en ansträngd röst
vill jag inte att det
ska sluta.
Höstlöven rinner ner
som billigt
smink i min mun
när jag tänker tillbaka
på åren 1999-2001

På lördagar

är jag vaken
hela dagen
och får sällskap
igen, så det blir ett
naturligt vi.
Vi somnar
och du pratar
i sömnen: "innan
julafton höjer de
volymen på reklamerna
extra mycket..."

På söndagar

vaknar vi
och slösar bort
vår tid med att
fråga oss varför
vi vaknar och med
att inte fråga oss
om vi minns det
vi har varit med om.
Men en vecka är till
för att slösas bort
säger du.

Då försvinner
vi
och jag
stjäl din
tanke

och sparkar
min väg
ut ur
universum!



("...it's alright, it's alright, it's alright, yeah...")

Dansa!
Dansa!
Det är bara
att lyfta på
benen
och knyta
eller inte
knyta skorna
det är frågan!

Vält mig över
bordet, jag kan
svara på alla
frågor.
Det är bara
det jag känner
när jag sitter
ner och verkligen
måste göra stående.

Jag väntar på
att flaggorna
är på halvstång
för det finns inget
bättre tillfälle än
just
då!

Dina ord
äter ditt barn
och ditt barn
har ätit din mat
i många år.
Det är sådant
som öppnar eld
mot tramsiga
nallebjörnar.
Det är så allt
börjar. Det
grundar ett
"fundament",
en liten
cirkus för
överklassens
barn.

Överklassen
finns inte säger
de och äter sitt
eget bajs för
att visa världen
att de kan framställa
skrik.
Plågsamma
men diplomatiska
vårdkasar som
resten av
deras sort ska upptäcka
De måste vinna
även
här!

Kajen öppnar
upp sig för
de små
personerna
med avslitna
händer, från
den påkostade
artillerielden.
Här ligger de,
höstlöven som
alla har gemensamt
de undernärda
tungorna
vattnas på Kajen.

Du vill gärna
sitta kvar
med det enda
svaret
på denna plats
där endast
avslitna händer
ska vara.

Polisen gör
ofta razzior här
och de har
separationsångest
för att de har
våldtagit detta
område konstant
sedan
hela poliskårens
kondomer sprack

och du märker
hur cirkeln är sluten.

du märker hur det
hänger samman
på ditt eget
sätt

du sitter där med
avslitna händer

med ett leende
med en hora
i famnen
som säger:

jag är fan desperat

Jag vill att
du ska vara
en klarinett

så frånvarande
att man saknar
dig när man
inte gör det
egentligen.

Som bibeln
som en bokhylla
som en trafikolycka
som
Krumelurer i
mitt emaljöga.
De bara är kvar
sen man var
liten, hörde
ruttna äpplen
ätas upp i
vardagsrummets
lugna vrå.

Jag såg & hörde
igenom vissa
landskap och vissa
inte alls.
Exempelvis,
de stressade
affärsmännens
fasader pissade jag
på.

Strumplösa
som jag ångrade
att jag inte gett
bort strumpor till,
de högaktade jag.
Deras flagga
vajade högt på
gårdens flaggstångar
när jag bestämmde.

Idag:
Jag är diktator
jag är strumplös!

Som ett
halmstrå
så står du
naken och
orörlig
varje vecka
med ett paraply
i handen
och hoppas
att någon går
förbi dig!

Varenda slutsats
blir såhär:
"var är fascisten?"
bland troende
och psalmer,
de brinner
ut
och hoppas
att någon gång
göra ett säkert
lyft!

När krisen
drabbar våran stad
ropas det:
"fram med jakthornen!"
de är lätta måltavlor
och hör i sina sista
öronsnäckor
ett förtvivlat rop
och hoppas
att någon gång
bli rädda!

Vem tänker
till exempel
stå till svars
för vad
en naturkatastrof
spottar ur sig
när det är ditt
ansikte som får
torkas av i
smink-avdelningen?
Istället vänder de
mitt huvud runtom
mig själv
och hoppas
att någon gång
träffa rätt!

När jag kommer
in i trapphuset
luktar det
play doh'
och schampo

Det är svart
liksom

1.1

Jag kan inte se
mig själv i
spegeln längre.
Vi kan inte älska
mig längre.
Livet går vidare,
som en monokel,
vänder om och
bygger väderkvarnar.
Vilka fasoner!
Vad händer med
mitt liv?

Jag KAN inte dö.
Men det är min tur,
så jävla glad för det!
Nej, nej.
Men imorgon
fortsätter mitt
vanliga liv. Det
är som man tror,
det är inte sant!
Jag vill gärna
äta upp dig
när jag dagdrömmer
men jag når inte
fram till dig,
min alldeles
egna pärlhöna.
Du är borta,
som järnvägen.
Vidare till nästa
hållplats, nästa
hållplats, nästa
station, och
JAG HINNER JU
INTE IKAPP!
Döda det nu

1.2.

Min mage vill sprängas
och söker fler
fjärilar!

2.

Tänkte på en hel del
människor, typ
de som går hem
nu. Var ska de ta
vägen? Härligt, jag
älskar
osäkra människor.

De bara snubblar
över trösklar,
stackare. Alla
gör exakt så.
Härligt, jag
älskar
osäkra människor.

3.

"Det luktar
ofta kiss
på sjukhem
har jag förstått.
Jag vill inte hamna där,
men det är ju så det
slutar!"

4. Till Oskar Lindbom, ang. Sverigedemokraterna

Oroa dig inte!
Vi är anarkist-bröder.
Oroa dig inte!

Bust a move -
we fuck you up!

Okej, varje gång
jag tänker på det
springer råttorna
ut och in genom
huset. De har sett
mig. Men
de har ingenstans
att planera
sin fritid, någon
borde skänka dem
ett soffbord. Kanske jag
om någon,


Dricker kaffe, svarar
på formulär och
sparkar ut mina
löständer så hårt
att Kopernikus
vänder sig om,
kunde ha svurit
på att
det var han.

Jag har förlorat
all
min
värdighet
när jag säger:
vad tror du?

De skrattar
hela vägen hem
från banken

ett: om när de inte
kunde stå på sina
egna ben
två: om när de inte
hade ont i magen

Ditt emaljöga
hänger löst för
övrigt. Det ser
ut som ett
förintelseläger
när det hänger där.
Som ett f.d
majsfält.

Skarprättaren.
är tillbaka
Med ett öppet
fönster som
vetter ut
mot skogen.
Ingen har någonsin
satt sin
fot i skogen.
Han är ändå tillbaka
ingen vet var
skarprättaren
bor.

Det sägs att han
är vänlig mot
människor med
gevär, de säger
att han ler mot
dem. Han kanske
bor i en bikupa

"När jag i förrgår
berättade om
skarprättaren
för mina vänner
skrattade de åt mig,
men igår fick
de dö! Ty han
stjäl uppmärksamheten
från allt viktigt på
jorden och flyttar
det till Kina!" - Isak, 9 år


Hans visslande
hörs ända
till Åtvidaberg.
Men de som
bor där har inte
hört visslandet!

Du går på halvfart.

Oftast blir man
mycket fet och
olycklig, man står
i centrum för
allas gillande
och bortträngda
hatande. Gud vad
de hatar en egentligen.
Kepsfittorna.
Glasögonormarna.

Jag kan inte
riktigt sätta
ihop klossarna
rätt, de där
lätta, cirkel
i cirkel och fyrkant
i fyrkant. Även
dem verkar svåra
att placera
på rätt plats.
Därför lägger jag
cirkeln i fyrkanten.

Och det blir rätt!

Tunnelbanan
öppnar sig för
alla när sådant
händer och
vakterna kramar
om rånarna.

Hela världen
gör
saltomortaler
i sin fucking grav

Amen.

Jag såg en pojke
sitta och titta
på TV i ett
vardagsrum
Istället för
att avvisa honom
så frågade jag
honom hur det
kändes att vara
så lik huvudpersonen
på TV.

Han sa att han inte
alls var lik
huvudpersonen
men att
han kände igen sig
väldigt mycket
i rörelserna och
karaktärsdragen.
Pojken citerade
huvudpersonen
och jämförde
citatet med ett
av sina egna.

Han skulle
senare börja
ta hand om
katter, spela
kort, röka
cigaretter
och stämpla
pass på
en flygplats.

Jag har
aldrig undrat
igen om han
är mer lik huvudpersonen
nu. Det rör mig inte.

Det är bara en jävla
historia!

Punkt.




Jag är glad över att ha tagit den här bilden.