Vad Skönt Att Få Surra En Kätting Runt Torbjörn...
Gah, jag vet inte vad jag ska göra med saker. Så nu har jag bestämt mig för att bara ha roligt, och inte oroa mig längre. Och en dag ska jag få en son som jag ska döpa till Alfons. Vi ses på kapplöpningsbanan!
Pelle
Question: Are We Not Men? Answer: We Are Devo! eller Kimono My House!
Hej! Nu är mitt internet dött där hemma, p.g.a den världsväxande konkurrens-kapitalismen som sänker kvalitén på produkten när kapitalisten måste sänka kostnaderna för produktion och arb,.....
Där uppe har ni två bra album förresten, som ni skulle kunna lyssna på! Namnen gömmer sig här någonstans. Och snart är det sommarlov hörni! Det ska väl bli kul? Eller ja. Något blir det väl!
Ha det bra, vi ses!
Per
Din Hand I Min - Extas!
Hej mina vänner! I dessa dagar har SVT beslutat sig för att sända Engla Höglunds begravning på Lördag. Flickan försvann den femte april i år och hittades senare död. Mannen som mördade henne har redan erkänt mordet. När jag hörde om att flickans begravning ska sändas på Statligt finansierad TV börjar jag starkt tvivla på Statlig verksamhets kompetens i dessa dagar. Kan det bli mer smaklöst än att visa en mördad flickas begravning på TV? Finns det några belägg för att göra det alls, eller gör SVT ett högst osmakligt, populistiskt drag?
Nu har mamman förvisso gått med på att få det TV-sänt, men hur kan SVT bygga sändningen av hennes döda dotters begravning på det? Ska man visa unge Riccardo Campogianis begravning då också? Eller ska vi visa varenda dött barns begravning, barn som har dött på det här viset? Knappast, säger jag. Vi är inte inbjudna till begravningen och de som inte kände henne, kände henne helt enkelt inte. Låt familjen ha sin begravning för sig själva och sina anhöriga och låt inte SVT säga vad hela Sveriges befolkning vill se en Lördag-förmiddag.
Med mig är det bra annars, om ni vill ha en uppdatering på den fronten. I tisdags såg jag Explosions In The Sky, mina Post Rock-hjältar. Det var en av de häftigaste musikaliska upplevelserna i mitt liv och förmodligen den bästa konsert jag har varit på. Det känns lite olika med allt som händer i mitt liv, men det är väl bra att man får blanda lite, tänker jag. Det mesta är bra, så ni behöver inte oroa er! Dessvärre är det ju intressantare att läsa ens text när man har något tråkigt att berätta, fast det blir så sorgligt i längden, så jag besparar er det just nu! Jag är snart tillbaka!
Snart Finner Vi Plats För Dessa Förlorade Verser.
Först var det bara vi två. Ensamma mot världen var vi blott offer för den stora hysterin. Ingen gjorde rätt. Utan varandra hade vi bara fallit ner i ett hav av osäkra känslor.
Sen var det bara jag. Ensam utan de känslor som alla andra känner igen sig i fick jag visa mitt deltagande, utan att egentligen visa vad jag egentligen tyckte. Utan mig själv i den stunden hade jag brustit samman.
Sen var det bara vi två. Du med dina uppskakade känslor och vad var jag? Jag försökte ge min bild av det hela och gav dig ditt stöd, men fick ändå inte tillbaka det jag ville.
Sen var det jag ensam igen. Då frågade jag mig slutligen: Vem av oss förtjänade det mest? Ingen. Men jag vill väl helt enkelt ha något att glädja mig åt.
Pelle Westlin, tolvslaget till den 2:a Maj.
