Den är till dig. På det bästa sättet.





- Han är död!
- Nejdå. Han är här.
- Du skrämde mig. Men jag visste det hela tiden.



- Du är nere igen. Har det hänt något?
- Jag tror inte att någon vill veta, i synnerhet inte du.
- Jag vill visst veta. Annars skulle jag inte vara här.
- Jag tror att du använder min olycka till din egen vinning.
- Vad talar du om? Varför skulle jag göra det?

- Jag vet inte ens själv vad det är. Men, du berättar inte för någon va?
- Det kanske jag gör, men det är mellan dig och mig.
- Vadå?
- Jag har problem, Edward. Jag med.


- Gå är du snäll.

Eft.








- Dags att vakna.
- Jag vill sova.
- Jag gråter, tror du jag vill det?
- Jag förlåter dig.



- Vad tycker du om det mulna vädret?
- Det är okej.
- Hur mår du idag, Edward?
- Jag mår alltså. Jag mår.
- Bättre än ingenting eller hur? Du borde äta något.
- Jag har redan ätit. Jag gjorde det för två timmar sen.
- Jag har stått och tittat på dig i tre timmar och du har inte ätit.


- Har du? Varför då?
- Jag skäms inte för det. Det är trevligt att titta på dig när du är tyst.
- Tack. Jag menar det.

RSS 2.0