Pelle

I


Jag minns den tid
när jag fick
människor att hata
varandra
Medan de aldrig
sågs mer lyssnade
jag på mina systrar:
"du orkar inte mer"
"du orkar snart inte mer"
"vi ska förgöra dig"

Jag förgjorde dem vid
körsbordet, över en
omisskänlig doft
av skokräm.



II


... och alla dina idéer
sket sig alltid, det
var uppriktigt sorgligt.
Alla såg svetten rinna
från din panna.
Många vände dig
ryggen.
Mest jag,
uppriktigt sagt.
Jag ville inte
ens identifiera dig på bårhuset!




III


Isen var mäkta tunn.
Således spenderade
mina bröder sina
somrar med att
fiska upp vinterns
lik. Jag stod bredvid
och åt smörgåsar med
kaviar på.
Först ett par år
senare insåg jag att
jag kom från isen,
samma sjö.
All kaviar hade gjort
mig galen, vill jag
tro.



IV


Visst var det
fantastiskt att
röka cigarr i
en traktor, Göran?
Vilken hejdundrande
motsägelse. Hosta
upp en förmögenhet nu
så slipper vi båda
dö.