Pelle

Farmor Ligger På Golvet.
Farmor Åker Till Sjukhuset.
Somna Inte Farmor.
Farmor Har Redan Somnat.

Farmor Kommer Att Dö.

Hej. Nu är det sommarlov, därför kommer inte så många läsa det här på ett tag för att de flesta åker ju till Sicilien ft.London, Kanarieöarna, Borlänge, Arvika och andra roliga ställen på just då! Själv är jag kvar här och flaxar mellan att vara ute och jobba och att titta på fotboll på kvällen, som den sanna Idrotts-fantasten jag är. Igår blev jag rent ut sagt upprörd på systemet. Fotbollstjärnorna i svenska landslaget får enorma summor pengar för att sparka på en boll, och inte sparkar de särskilt bra heller. Hemskt.

Jag köpte för övrigt min 300:e skiva förra veckan, mycket duktigt jobbat av mig. Jag har även börjat spela mer piano och kommit igång med låtskriveriet, mycket roligt det med. Nu får jag ta och önska alla en trevlig sommar, hoppas ni inte festivalar ihjäl er! =D

Pelle

Det här blir det första riktiga inlägget som beskriver en lång dag i solen och ständigt törstande efter vatten. Jag tänker inte göra någon lång utläggning om allting, utan snarare om känslan av att vara bland vänner för att stoppa något ont.

Den sjätte juni tog jag ställning för Antifascismen och begav mig till Stockholm för att demonstrera för Internationell Solidaritet och mot Folkets Marsch, som skulle bege sig samma dag. Uppslutningen på demonstrationen var stor, enligt folkräknare på plats var det 1800 personer närvarande och när man såg ut över den fick man sannerligen bevis för de påstådda siffrorna. Demonstrationen var ganska lång och relativt påfrestande, mest på grund av den stekande värmen, men den goda uppslutningen och entusiasmen bland deltagarna vägde upp det. När demonstrationen var slut och den stora folkmassan var samlad vid Tantolunden begav sig ett stort antal deltagare till Folkets Marsch för att visa sin avsky inför denna. Jag, Oskar, Andreas och Frans gjorde samma sak och tog en lång promenad genom den vackra huvudstaden för att snart nå fram till Karlaplan, där Svenska Motståndsrörelsen och Nationalsocialistisk Front samlats. När vi stod där och betraktade dem tänkte jag: "De där människorna står verkligen för Hitlers värderingar. Hur kan de bara få stå där?"

Mina böner besvarades och snart hördes antifascistiska slagord på andra sidan från där vi stod. Vi begav oss snabbt dit, men fann tyvärr inte så många som vi hade hoppats på. Skaran av Antifascister skulle dock snart flytta på sig mot Valhallavägen där uppslutningen var större, minst 1000 personer var där.

När Nazisterna gick förbi skrek vi slagord och marschen stoppades faktiskt en lång stund, medans polisen försökte ordna upp situationen. Det kändes verkligen härligt att sträcka upp mitt långfinger mot Nazisterna och skrika slagord som "Inga fascister på våra gator!", för jag kände verkligen att jag gjorde en insats för att stoppa det som nog de flesta ogillar; Nazism.

Vi åkte hem precis innan polisen började föra bort Motdemonstranter i bussar, för att köra ut dem utanför staden så att de inte skulle fortsätta göra motstånd inne i staden. Folkets marsch fortsatte mot Gärdet, som var dess slutgiltiga mål, men var så försenad att deras demonstrationstillstånd gått ut och då gick medlemmar ur Svenska Motståndsrörelsen berserk, och började skrika "Sieg Heil" och "Adolf Hitler". Över hundra greps för Hets Mot Folkgrupp.

En bra dag!