Pelle

Jag vill att
du ska vara
en klarinett

så frånvarande
att man saknar
dig när man
inte gör det
egentligen.

Som bibeln
som en bokhylla
som en trafikolycka
som
Krumelurer i
mitt emaljöga.
De bara är kvar
sen man var
liten, hörde
ruttna äpplen
ätas upp i
vardagsrummets
lugna vrå.

Jag såg & hörde
igenom vissa
landskap och vissa
inte alls.
Exempelvis,
de stressade
affärsmännens
fasader pissade jag
på.

Strumplösa
som jag ångrade
att jag inte gett
bort strumpor till,
de högaktade jag.
Deras flagga
vajade högt på
gårdens flaggstångar
när jag bestämmde.

Idag:
Jag är diktator
jag är strumplös!