Pelle

I


Jag minns den tid
när jag fick
människor att hata
varandra
Medan de aldrig
sågs mer lyssnade
jag på mina systrar:
"du orkar inte mer"
"du orkar snart inte mer"
"vi ska förgöra dig"

Jag förgjorde dem vid
körsbordet, över en
omisskänlig doft
av skokräm.



II


... och alla dina idéer
sket sig alltid, det
var uppriktigt sorgligt.
Alla såg svetten rinna
från din panna.
Många vände dig
ryggen.
Mest jag,
uppriktigt sagt.
Jag ville inte
ens identifiera dig på bårhuset!




III


Isen var mäkta tunn.
Således spenderade
mina bröder sina
somrar med att
fiska upp vinterns
lik. Jag stod bredvid
och åt smörgåsar med
kaviar på.
Först ett par år
senare insåg jag att
jag kom från isen,
samma sjö.
All kaviar hade gjort
mig galen, vill jag
tro.



IV


Visst var det
fantastiskt att
röka cigarr i
en traktor, Göran?
Vilken hejdundrande
motsägelse. Hosta
upp en förmögenhet nu
så slipper vi båda
dö.

En välojlad
trähäst som
sprungit miltals
för att sedan
ställas i garderoben
har också känslor
och det är svårt
att välja bort
skriken på
natten

Min morbror
spårar lätt ur
och skriker
sin väg fram
genom fälten.
Han är kanske
trähästen

Han blir beundrad
för en röd tråd
och för hans
ovilja att
se över
att jag behöver
ett påskägg,
inte en godispåse
utan ett påskägg.

När jag hunnit skaffa
skägg har jag
slagit sönder
hans kristallkrona
och fått tillfälle
att halshugga
hans bästa egenskaper,
som en tomat i
verkstaden,
komplett som en
väloljad trähäst.

Som elchockernas
ovilja att samarbeta
med hans hjärta

hans opulserande
hjärta