1-1, 2-1, 1-2, 2-2.
Mycket har hänt, jag minns inte mycket. Nu minns jag!
Pelle i Håga av Andreas Rudström, 2009.
The Drummer av Loretta Lux, 2004.
Bakgata, St:Johannesgatan, av Per Westlin 2009.
Far i solsken av Per Westlin, tidig vinter 2009.
- Nu har jag en ny bokhylla. Det är fint och ger mig plats för ett rött bord, där jag har lagt mina feta hörlurar, som jag idag köpte en felaktig plugg till, som jag imorgon ska lämna tillbaka för en ny, som har fått mig att befara att hörlureköpet kan ha varit ett smärre misstag, men som samtidigt ger mig en inblick i en äventyrares liv.
- Nu när jag har blivit lite bättre på fiol, så är det dags att ta mig an ett nytt instrument; Jag har redan lyckats vittra dragspelets storhet, och skall snart ge mig på dess ädla konst. Blåsinstrument skall jag angripa i ett senare skede.
- Faust var en tung pjäs, som jag i rent intellektuellt, icke-anarkokulturellt (men ändå en smärre smak av det) syfte kan rekommendera er att läsa, fast om jag ska komma ner till jorden ett tag så var det mesta intetsägande utan dess like. Nu har jag börjat läsa en bok, som verkar något trevligare: Falskmyntarna av André Gide.
- Som ni kanske vet skall jag försöka mig på mustasch. Fast skägget var ju något synligare, men jag har tröttnat på skägg. Rent idiotiskt.
- Jag gluggade precis igenom den finska filmen Mannen Utan Minne och slogs av Finlands skönhet. Den är underbar för övrigt, se den.
- Ett par av mina barndomsdojor hänger på min vägg. De är så bedårande.
- Om ni inte har märkt: Tafsande Cyklists senaste album är grymt, på alla sätt. Allmänheten börjar bli jävligt grymma, med en ny saxofonlåt.
- Idag får ni många bilder, mysigt! Kärlek från mig och jesus.
Pelle i Håga av Andreas Rudström, 2009.
The Drummer av Loretta Lux, 2004.
Bakgata, St:Johannesgatan, av Per Westlin 2009.
Far i solsken av Per Westlin, tidig vinter 2009.
