"Kampen Fortsätter - Fascismen Ska Krossas!"
Det här blir det första riktiga inlägget som beskriver en lång dag i solen och ständigt törstande efter vatten. Jag tänker inte göra någon lång utläggning om allting, utan snarare om känslan av att vara bland vänner för att stoppa något ont.
Den sjätte juni tog jag ställning för Antifascismen och begav mig till Stockholm för att demonstrera för Internationell Solidaritet och mot Folkets Marsch, som skulle bege sig samma dag. Uppslutningen på demonstrationen var stor, enligt folkräknare på plats var det 1800 personer närvarande och när man såg ut över den fick man sannerligen bevis för de påstådda siffrorna. Demonstrationen var ganska lång och relativt påfrestande, mest på grund av den stekande värmen, men den goda uppslutningen och entusiasmen bland deltagarna vägde upp det. När demonstrationen var slut och den stora folkmassan var samlad vid Tantolunden begav sig ett stort antal deltagare till Folkets Marsch för att visa sin avsky inför denna. Jag, Oskar, Andreas och Frans gjorde samma sak och tog en lång promenad genom den vackra huvudstaden för att snart nå fram till Karlaplan, där Svenska Motståndsrörelsen och Nationalsocialistisk Front samlats. När vi stod där och betraktade dem tänkte jag: "De där människorna står verkligen för Hitlers värderingar. Hur kan de bara få stå där?"
Mina böner besvarades och snart hördes antifascistiska slagord på andra sidan från där vi stod. Vi begav oss snabbt dit, men fann tyvärr inte så många som vi hade hoppats på. Skaran av Antifascister skulle dock snart flytta på sig mot Valhallavägen där uppslutningen var större, minst 1000 personer var där.
När Nazisterna gick förbi skrek vi slagord och marschen stoppades faktiskt en lång stund, medans polisen försökte ordna upp situationen. Det kändes verkligen härligt att sträcka upp mitt långfinger mot Nazisterna och skrika slagord som "Inga fascister på våra gator!", för jag kände verkligen att jag gjorde en insats för att stoppa det som nog de flesta ogillar; Nazism.
Vi åkte hem precis innan polisen började föra bort Motdemonstranter i bussar, för att köra ut dem utanför staden så att de inte skulle fortsätta göra motstånd inne i staden. Folkets marsch fortsatte mot Gärdet, som var dess slutgiltiga mål, men var så försenad att deras demonstrationstillstånd gått ut och då gick medlemmar ur Svenska Motståndsrörelsen berserk, och började skrika "Sieg Heil" och "Adolf Hitler". Över hundra greps för Hets Mot Folkgrupp.
En bra dag!
Alerta, alerta, antifascista! (kunde inte somna igår, hörde endast de orden)
Skittrist att jag inte kunde följa med :c
Haha, jag förstår dig Oskar.
Ja, det var väldigt trist =(
Det var en härlig stämning. Det var synd att jag inte var med och såg nazisterna dock. Men men, en annan gång. Och det är bra jobbat, jag är stolt över er. :D
Internationell solidaritet, Arbetarklassens kampenhet!
Alltså det är ju helt sjukt, de har ju verkligen Hitlers värderingar och står för det..och dom är ändå inte jättefå heller
Japp, en annan gång! Tack så mycket =D. Internationell Solidaritet!
Japp, det är sjukt.
Skam för Sverige!
Enligt info14 är vi "sverigehatare"
Majestätiskt, vad kul det lät! (Varför får jag inte reda på sånt där?) Jag ska börja lyssna på saker som händer omkring mig. Nej, den dagen hade vi gäster så asociala jag gömde mig inne på mitt rum. Jag tycker inte om gäster som inte är där för min skull, det där lät nog fel. Jag fortsatte genom skogstemplet. Mitt liv är bra.
Jo, vi är allt ett gäng rotlösa Sverigehatare =D
Det var väldigt spännande. Det var ju nästan krig där borta! Och min pappa började svamla något igår om att våra familjer bodde grannar på Stigbergsvägen när vi var små på tal om ingenting, hihi =D
Men Pellan, det har jag sagt flera gånger! Säkert... två.
Okej då ;);)
Underbart att du tar ställning mot NSF,SMR m.m. Men vore det inte bättre att bara dissa dem? orka stå och peka finger liksom...
Jag förstår hur du menar, men! Det räcker nog inte bara med att dissa dem, de måste bekämpas ordentligt.
