Pelle

"Det kallas effektsökeri, inte pretentiös, ditt avskum", ojoj vad han vill ha ett barn som säger sådana saker. Alltid dessa jävla barn, att tänka tillbaka "gör dig svag?!" (Snacka om skit) Men! Han tänker tillbaka på sin tid som uppstickare, när han brukade berätta att man skulle ha en plan B om någon fick gå före på toaletten; Håll dig, håll dig till planen. En gång lekte han med dockhus, den avvikande satungen, och han hade strumpbyxor på dagis och barnen där visste redan då att det var efterblivet och bögigt, de smarta små liven. Han fick det där dockhusbordet i handen, det var en spik, den gick rakt genom handen och han tänkte i ett år att han var Jesus som också fick en spik i handen. Hans farfar talade med små bokstäver, var hans bästa vän och brukade läsa en bok om tåg, talande tåg. När farfar somnade skulle han slå till honom för att han inte skulle snarka. Han brukade dra i näsan så att det lät roligt. Han bestämde sig för att inte bli ett sån vuxen ungdom som inte lyssnar för minnet erinrerar om två av hans vänner som sprang iväg utan honom, han fick en egen studsmatta och en dyna och hans föräldrar stod upp för att han inte var agressiv , senare klassens ordningsnamn. Han glömde vad han tittade på och lärde sig att hata massa saker och halvgilla en del grejer, jag snappade upp saker som citat och sånt, jag ville steppa och spela säckpipa, bli konstnär och gatumusiker och lärare för att man måste tjäna pengar berättade min mamma att jag hade sagt. Allt börjar rada upp sig som verklighet och det skrämmer inte ett dugg egentligen, för att ni andra tror att ni har era planer klara. Ni slutar med att tänka tillbaka på farfar och barnen och uppstickare och jag lekte med dockhus och hade strumpbyxor på dagis.

Förlåt mig mamma och pappa syster och alla vänner som kommer att hamna på TV. Den svenska staten ska betala för mina förlåtelser och betala för kamraters utbildning. Godnatt och mycket kärlek