Pelle

Jag stod mellan
verklighet och
det som står
utanför, det
overkliga och
ens hela
existens, ens
genomsyrade
tillvaro, vriden
som en skurtrasa
vriden utan att
något har skadat
sig

Och jag kämpade
mot det genom
att rabbla mina
vänners familjenamn
och vad de sysslar
med på fritiden,
och allt jag visste

Men jag tynade långsamt
bort in i mitt egna universum
som jag aldrig har sett
där mina minnen spelades
upp som de
hade kunnat bli
om rätt knappar
hade tryckts
på och hela min
tid spelades
upp och
allt uppenbarade
sig i slingrade
vägar, allt
associeras

Som att den
filmen utspelar
sig där och där
och helt plötsligt
undrar jag
om jag får känslan
av att dö och
att det är
just så mina
åsikter är, och
det var just det
jag gjorde när
jag var liten och
det var så jag
såg på det på
den tiden,
egentligen

och jag stänger in
mig i duschen
och låter mig
svepas vidare
i vad jag
uppskattar vara
en evighet

Jag är kvar
i den evigheten
och fortfarande
halv två på
natten har jag
universums
alla svar!