Pelle

Läs det ni vill, gör vad ni vill. Skriv helst själva. Om ni vill!

9 april

Tågresa 1

Tomma ark och
tomma falska skratt
de susar förbi
sina radhus och
villor i trötta
förorter täta
böjelser, för
nylonskjortor á
300, kanske
299, produktplacerade
i en tunnel med
det tunga berget och
nylonskjortorna skitftar färg i
din förhud, ständigt
sökande i vår
ungdomskultur-
Sverige är vackert

2

Röda slipsar! Ständigt
tillbaka och nöjda
med fingertoppskänslan de
besitter, de läser om
sig själva i smutskastande
undersökningar, de vill
framställa sig själva som
utanför, som antecknings
block i dig, framför din
biljett, Maria, du måste
heta Maria annars dör
jag.

3

Vi börjar tidigt, jag
tänker inte ens å
två veckor sedan, det
smutsiga kavalleriet låg
dem nära om hjärtat
dvalan steg oss alla nära
med drastiska undantag


Lovord: Samhället


Den kroppsliga
fascismen bultade
hos dig, blodets
djuriska tendensers
valspråk lovade
mer övervakning
och kontroll, jag
har "betalat för allt
jag har på mig!" är
föga intressant, för
att behålla det
är som glädjeflickorna
i Paris, det
romantiska skenet i
Rom, Stockholms
cigaretter i tunnelbanan,
den kostar mer än
mina barn, (mina
framtida barn!)

Den komromisslösa
laktosen krossar
Jannes fingrar
som bär ett piano
ner för trappan
den laktosframkallade
smörjan, pajerna, nej tack!
Bjud hem mig istället,
se de nya cineasterna,
vräka dem, å den
friheten (den kortvariga
friheten!)


RÄLS

Jag hatar flygplan!
De där kostmänniskorna
ler och läser när det
lyfter i deras underliv,
de läser om varför,
din instinkt säger: Markus,
han är också sån, men
varför? Håll mig hårt, fröken
håll mina händer och
släpp ansiktets sköte


En mil EN MIL


Bara idén.
Mäta avstånd
sent på kvällen
intrång, inse
avstånden, yes
Inta Librobäck,
de vackra stränderna
i kommunens
30årsplan, jävlades
med åsiktspläderingen
stoppade hjärtats
dörrar, gav sina
oönskade en chans
att krossa, krossa
motståndet;
heliga konkurrens!
obegripliga fallstudier


Örebro

Kepskulturen är reko
den vill hitta svaret å
de tidigare nämnda
stolarna, där demokratin
lyssnar, låter sig rättas
antecknar händelseflödet
med sina blåmärken,
nonchalerande blickar
möter solen, tre
gånger vad man
hoppades på. Tre!


GRÄNSEN

Skatorna låter sig inte
luras,
följer dig och mig
när vi utbyter
marknadsvänliga
begrepp, de är
rådsbestämmande
fakturer som spärrar
mig, mina ord leker
med vägen!

SKOLTIDENS RESULTAT

Bokstäverna är
alldeles lynniga
de vill ha poäng
för gott uppförande
på "nationell" TV,
nazist-TV kallas
det för av mina
okunniga vänner,
de kallar mig
för agnostiker,
det lärde dem
sig när de var
motiverade att
se framåt och
gå. Fort fram!



Del två av obetitlad


Vi utvecklar nya idéer till
arméns hudsalva över
ett nytt kortsel som
handlar om att springa
förbi kaoset och tänka
på det vidriga
radhuset utan att
agera; vi hatar
det enda men gör det
andra. och förvisar
små barn ner till
biografen där de
visar filmer hela
natten. Slutligen
gör vi dem
sällskap. Du vill
bara ruinera dina
plikter och jag
hjälper min
kunskap om
hatade aristokrater
vidare. Mot nästa
biograf!



KVAR

Nu kväser de
zigenare vid floden.
Kommunens älskade
hus. Deras obligatoriska
sommarpensioner. Hus
i Kumla.
Den ovåldtagna känslan
i folkdräkter från
Rättvik. Skarpa
släktlandskap, med
nakna kylskåpsmagneter
och grannarnas
skrik. Jag och min
bror visste att det
var medryckande
ofarligt. Det var
ett salladsfat
på Ungdomens Hus
i Uppsala. Deras
beräknade tillgångar
spetsade avvikarnas
jackor, på deras
resa till Timrå.
Där det försvinner,
din fantasi i
jämförelse.


11 april


1995-18

Tobbe, du måste
tveka, jag tittar
på dig genom
ljuden. Du
har varit en
ovetande (!)
psykolog, och
lyssnat på
mina viktiga
fingerknäppningar.

Tobbe gav våren
en sula, ett
ansikte till pausen
och till slut
svarade jag med
lyriska kvällar
utanför tvättstugan
Jag fick tala
till din fru som
bar upp kassar
och jag visste,
jag visste.
Du testade rör för att få
det där "sköna
ljudet", vid
cykelstället utanför balkongen


Vi öppnade munnen
ett fåtal gånger

Dina katter
log när läpparna
slogs samman,
dina nystan. De
log också.



Till M.P

Något luktar spya över
dina tillfälliga intressen
dina porträtt när födelsen
närmade sig, och
dina fingrar rörde
aldrig mina läppar
men våra näsor
skapade novemberkvällar
som en korsad kalender,
dina larvfötter, ärendena
ringde mig på nätterna
och
slickade mitt öra

Något gav
dig liv igen,
mina rappa
ord fick dig att
löpa med fjärilar
som att vi
känner dig,
du är som
sommardagarna
i Lund.
Linnégatans
eviga sorger.


Caesar Vet

Klustermammas violin,
den tuktar våra
ögon alltför sällan.
Alltför sällan.


Bagarn

Tjocklekarna gör
honom knäsvag.
Ger vattnet liv,
ger kravallpolisen betydelse
och vräker våra resor
i tunnland, bilen
bygger minnen när den
inte längre finns
den finstilta ser
din desperation när
din syster ringer.
Vi pratade om det.


Kravatten syns i spegelbilden

Jag vet när ni är
hos Dionysos granne,
den trogna luften
där.
Hunden talar med mig
när jag ska dit.
Han är vakt sedan
länge. Har aldrig
trivts bättre med sitt
jobb säger han.


Hemväg

På Örebro C
De skraar bort
dödskistors etiketter
med klockor.
Många stämlar
in redan 17.45,
kvart över osv.
vet de att de
är tidiga? Värmer
mitt knä som
stöldförsök av
statlig egendom


Barn!

Barn, se Dachau!
Barn, se Gulag!
Dansa över
vikna lakan
Ropa murens
ansikte tills det
får färg
Barn, skratta!
Skratta åt
skelettets kostym.
Barn, se Dachau!
Barn, se Gulag!

Välj era favoritskor
Undersök
hästens blod
Barn, skratta!
Skratta åt
era flammande
ansiktet. Inträdet
för era döda
syskon; Skratta åt det.
Barn, se Dachau!
Barn, se Gulag!