Phreto
Hur mår du frågar
pappa som har slagit
till honom, åtta år och
han mår som en prins.
På baksidan väntar
några offer, de ska
dricka sitt sista glas
innan de slutar vara
offer.
En tant säljer sina
smycken, hon kutar
runt och vet vad
hon ger sig in i,
hon tänker på
framtiden.
Jonathan tappar
greppet, han
har inte koll på
sina fingrar, något
så litet, han vill sova.
Det var inte meningen
sa han, han ångrar inte
för han vill så fort
som möjligt att hans nya
vänner ska veta
hur han har sårat de gamla
de gamla duger för en
ursäkt bara för det.
Adjö säger konstapeln
men han kommer tillbaka
dagen efter för att
våldta dem som inte
kan säga ifrån
han
har makt.
Kommentarer
Postat av: Oskar
Du skriver bra, jag kan dessutom lukta dina åsikter genom texten. Jag önskar att jag kunde skriva texter där man kan lukta mina åsikter, men det kan jag inte...
Thou hath stolen my tongue - The Immanuel Kant Experience
Postat av: mille
Håller med ovan skribent!
Postat av: alexander
mycket bra.
Trackback
