Pelle

-Kom ut därifrån, sade den förargade äldreskötaren. Du beter dig som en barnunge!

I rummet stod en sjuttiofemårig gammal man, på en meter samt 70 centimeter och kammade håret bakom sig, lyssnandes på John Lee Hooker's Boogie Chillen, en simpel Delta-blues som fick hans ben att svänga fram och tillbaka. Gubben (män av hans sort kallades ofta för gubbar) såg inte särskilt hård ut med sitt gråa hår och lila hängselbyxor, men han kände musiken. Gubben stod där och tänkte medan han gungade. Han tänkte på hur trevligt det vore att ta en tur med sin röda cykel, bara åka en bit nerför gatan.

Han hade en reservplan för dessa tillfällen, då skötarna blev vansinniga på den höga musiken som gubben spelade på sin lilla skivspelaren som han köpt 40 år tidigare. Medan musiken flödade ut ur två små kon-högtalare som stod placerade på en hylla i det sydvästra hörnet av rummet förberedde gubben sin plan. Han visste att skötarna snart skulle ta sig in i rummet och tvångsmata honom med medicin, så han bestämde sig för att ta sig ut ur rummet. Han genomförde ett knep, det är inte många som kan genomföra ett knep, men det kunde denna gamling. Han knöt ett lakan, fäste det i elementet vid fönstret och hissade ner lakanet. Sedan klättrade han ner för fönstret. Väl nere vid marken tittade han sig omkring, men kunde inte hitta sin cykel, den stod inte vid det cykelställe han lämnat sin cykel vid för 7 år sedan.

Precis då äldrevårdarna stormade ut för att fånga in honom tog han sig an en olåst cykel vid cykelstället, den cykeln var lyckligtvis röd med. Detta gjorde gamlingen varm i själen och han kände en nostalgisk, behaglig känsla rusa genom hela kroppen. Han hoppade upp på cykeln och cyklade långsamt iväg. Trots att han långsamt cyklade hann inte äldrevårdarna ifatt honom. De kunde bara se gubben, vars namn är ovidkommande, cykla ner för backen, ner mot staden, medan de ljuva tonerna av John Lee Hookers gitarr störtade ner för backen tillsammans med honom.