Pelle

Det är kväll. De sitter vid bryggan och fiskar. Det är en härlig, somrig, varm, kall, minnesvärd, nostalgisk, himmelslik, ljus, mörk doft som ligger och svävar i luften. Den berättar för dem att de inte behöver prata bara för att de sitter där. Den tar tillfället i akt och berättar hur lätt det är att bo i luften. Det är lätt att vara luften.

Tänk er toner som blandar ihop sig till en stor, salig, underbar, tänkvärd, porlande, vacker bäck. Bäcken rinner i luften också. Allt som de tänker ligger i luften. Det är svårt att tänka sig hur tonerna låter men det kan man tänka sig alldeles för sig själv. De fortsätter bara att fiska, utan att bry sig om napp. Ingen orkar bry sig om något annat än att bara sitta ner och titta på solnedgången. Ett ord skulle kunna förstöra allt. Men! Rätt ord skulle kunna göra allt mycket bättre. Fast de väljer att vara tysta och tänka istället. De tänker på egna saker. De tänker på vad de andra tänker på. Det måste de göra. Det är lätt att vara tyst som en mus när allt är för stort för en själv. Det är lätt att dö också. Ännu lättare än att leva. Ibland i alla fall.

Med lite tur kan man förlora ett minne som man inte vill ha kvar.

De sitter tysta som möss. Himmelen är lila. Lila, orange, röd, gul, blå, sommarfärgad. Mitt i vilken årstid som helst.




Sommar Tvåtusensju, Per W.