Pelle

Jag hörde att Edvard hade hoppat från en bro.


- Är du kvar? För jag tänker på att jag borde ha sagt att du var min ende vän någonsin, men att det inte var läge för det den sista gången vi sågs. Men jag kan beskriva det på ett bra sätt som jag har tänkt ut. Tänk dig en höstdag, en mulen sådan och du är mitt ute i en skog. Det enda som är färgglatt är de röda skosnörena på dina skor. Du har tappat bort dig, du står mitt i en skog som du aldrig har stått i förut. Allt verkar hopplöst, tills du ser något. Du ser en ljusstrimma i ett busksnår. Det är jobbigt att ta sig genom snåret, men när du kommer ut på andra sidan är allt ljust. Det ligger vackra höstlov på marken, gula och röda. Du går genom löven och ramlar nästan ner i bädden av färger. Du hör ett ljud. Du går mot källan av ljudet och där ser du en bäck. En helt klar bäck där det rinner kallt vatten, som reflekterar solstrålarna från himmelen. Du är allt som gör mig lycklig.

Och jag vet att du mår bra.