Pelle

Efter att ha duschat och klätt på sig kläder, gick Fabian ut och hämtade sin röda cykel ur sitt förråd och började cykla. För att vara en vanlig höstdag tyckte han att det var ovanligt vackert väder. Han gillade färger, därför var hösten hans favoritårstid, för han tyckte att det var så otroligt färgglatt. Fabian mådde vanligtvis bra på hösten, och han gillade färger. Han tänkte tillbaka på sin tillvaro som liten. Som barn hade Fabian varit en mycket ensam pojke och ingen ville leka med honom. Det gav honom tid att hitta saker som de andra barnen i hans skola inte kände till, till exempel ett enormt vackert utsiktsställe uppe på en kulle nära en sjö ute i skogen. Fabian mindes också hur han kom hem från skolan och såg ett brev ligga på hallmattan. Det var ett avskedsbrev från hans mor, som hade fått utså alltför många slag från Fabians pappa. Fabian fick lossa på repet och ta ner sin kära, hängande mor. Fabian träffade aldrig mer sin far, utan gick istället utan ett ord till polisen, och vittnade om övergreppen som han bevittnat under sin barndom. Han skämdes. Han visste att det var försent, men han gjorde det ändå.

Fabian cyklade vidare i den vackra höstdagen.