Pelle

- Det är inte meningen att du ska förstå hur jag kan skriva det här. Jag vet inte hur du tänker göra med det här, men jag tror att jag har blivit galen. Jag har sett livet nu, och det är det inte så många som har gjort. Det är därför jag blev ledsen när det hände. Det var något som var större än något annat jag har varit med om. Nu sitter jag här och den första snön har fallit. Solen kikar in mellan kronorna på rönnträdet utanför mitt fönster, och till sist smyger det in i min ögonvrå. Jag har aldrig varit så glad som nu över att ha så mycket och samtidigt ingenting. Vi måste tänka så båda två tror jag. Vi kommer kanske aldrig att lyckas på sociala plan du och jag, men det spelar faktiskt ingen roll. Så länge vi kan sitta och titta ut genom fönstret när snön faller. Vi ska sitta vid det där fönstret tills vi båda somnar. Tills vi sover.