Inatt Får Jag Vara Pretentiös,...Men Bara Inatt!
Nu sitter jag här klockan tjugo i två, natten till den tredje juli. Jag borde kanske gå och lägga mig, fast jag fick för mig att lyssna på Red House Painters, som är väldigt trevliga att lyssna på, och då tänkte jag att jag skulle skriva lite här.
Mycket ska hända nu i början av sommarlovet. Innan jag vet ordet av dör min farmor hastigt av en stroke när hon ligger och sover. Hon tas till sjukhus efter att farfar hittar henne medvetslös i sängen. Ett dygn senare avlider hon. Jag satt hemma och spelade gitarr då jag fick nyheten och jag var inte direkt beredd på det beskedet, och jag har ännu inte förstått att hon är död, en vecka senare. På Fredagen for jag och min syster ner till Skövde för att hälsa på min farfar, som lider av samvetskval och någon form av depression, och för att se farmor en sista gång. Jag grät för första gången på väldigt länge då jag fick se farmor ligga i sin kista, i kapellet. Jag kunde inte bestämma mig om jag ville se henne, men till slut bestämde jag mig för att det var det bästa alternativet. Jag funderade också på om jag skulle skriva om det här, jag övervägde ett tag att hålla det för mig själv, fast jag skriver ändå för att det blir bättre då. Min farmors död känns fortfarande långt borta, och trots att begravningen är om bara två veckor så har jag inte förstått att det har hänt, det känns bara konstigt. Eva blev 84 år gammal.
Mindre dramatiskt är att min katt har svamlat iväg någonstans, och har varit borta i cirka två veckor. Inga spår efter den kissen inte, vi börjar undra om han kanske inte kommer tillbaka. Detta besked kom lyckligtvis (eller ej) ungefär i samband med min farmors bortgång, så jag har inte hunnit tänka på det än, och det är ju inte en omöjlighet att han återvänder.
Själv känner jag mig lite tom då och då, och glad då och då. Mestandels glad faktiskt, och det är ju tur det.
Nå, vad ska jag berätta mer,...Jag har nog ingenting mer att berätta för er denna gång!
Skepp ohoj, matroser.
Pelle Westlin
PS. Jag kom precis på att jag ju måste ladda upp en bild till inlägget, och då tänkte jag att jag tar den jag valde. DS.
Du har rätt i att han målar snygga tavlor, har jag insett nu.
Men, det verkar som att du mår relativt bra trots allt som hänt. Vilket ju är bra. Men vi lär ses snart, för på fredag åker jag till danmark och är borta i ett par veckor. :o
Över och ut.
beklagar sorgen pelle, verkligen. både farmorn och katten.
Tack Beata, du är guld värd.
Och Alexander, du och jag ses idag ;););)
Bilden var fantastisk. Jag beklagar sorgen men hoppas på att din katt kommer tillbaka åtminstone.
Och pfft på rubriken. Man får alltid vara pretentiös. Lite kul ska man väl ha det.
Tack Ulrika. Och katten har faktiskt sprungit hem igen! =D
Och tja, det har du kanske rätt i.
Beklagar sorgen. Det är alltid sorgligt (och märkligt) när en person som spelat stor roll i ens liv försvinner, men det är väl en del av livet antar jag. mina tankar är i ögonblicket med din farfar, och hoppas så här två veckor senare att han mår bättre. nu vet jag inte hur du mår, men jag hoppas du mår bra. vore kul att ses nån gång, och hoppas simson hittar hem.
Oj jag fattade inte riktigt hur läget var när vi satt där i vårdstärtaviken (eller vad stället nu heter .. ) Jag kände mig as svamlig och började säkert prata om något annat eller något.. ? jag minns faktiskt inte - kanske sa jag detta eller inte, men jag beklagar också sorgen pelle.. jag vet hur det känns jag förlorade min farmor för kanske ett halvår sedan eller lite mer. lycka till med allt!
Tack Karin och Oskar.
Jag beklagar sorgen!
