Have You Forgotten, How To Love Yourself?
Sista gången jag såg Mats var på ett vårdhem. Då hade han inget hår kvar på huvudet, han hade drabbats av cancer, som läkarna såg som obotlig. Jag hade inte sett Mats på säkert 5 år då, och det var, trots att han såg annorlunda ut, en speciell upplevelse. Trots att han inte hade mycket tid kvar var han märkbart positiv till sin tillvaro, och var på gott humör. Vi pratade inte så mycket om hans sjukdom, utan snarare om livet. Cirka två månader senare kom jag hem, och så sa mamma:
"Mats är död, Pelle."
Jag hittade tyvärr inte Mats grav, men när jag gick där och lyssnade på min Red House Painters-skiva, som jag också fått av honom, tänkte jag att det är sorgligt att människor dör, och att det är ganska svårt att gå på en kyrkogård för mig, speciellt när en person man känner nyligen har dött. Men egentligen är det ju ganska vackert, att så många människor från alla sorts tänkbara platser möts på en plats, och ändå på något sätt ser varandra. Trots att de inte lever på vår jord längre. Den här låttexten får mig alltid att tänka på Mats, jag tycke också att den är väldigt vacker. Slutligen, trots att det har sagts så många gånger: Människor dör, trots att vi inte vill. Fast de lever alltid kvar i oss på något sätt och på många olika sätt.
I can't let you be, cause your beauty won't allow me.
Wrapped in white sheets, like an angel from a bedtime story.
And shut out what they say, cause your friends are fucked up anyway.
And when they come around, somehow they feel up and you feel down.
When we were kids, we hated things our parents did.
We listened low to Casey Kasem's radio show.
That's when friends were nice, to think of them just makes you feel nice.
The smell of grass in spring and October leaves cover everything.
Have you forgotten how to love yourself?
I can't believe all the good things that you do for me.
Sat back in a chair like a princess from a faraway place.
Nobody's nice, when you're older your heart turns to ice.
And shut out what they say; they're too dumb to mean it anyway .
When we were kids, we hated things our sisters did.
Backyard summer pools and Christmases were beautiful.
And the sentiment of coloured mirrored ornaments.
And the open drapes look out on frozen farmhouse landscapes...
Have you forgotten how to love yourself?
Have you forgotten how to love yourself?
hej pelle, vilken fin låttext det var. och det du hade skrivit var också fint för den delen. vad märkligt det känns att du har upplevt någonting som jag bara tror att man kan hitta i böcker (eller såklart inte tror, men en tanke jag inte kan förstå... jag har aldrig varit med om några större bortgångar, förutom när hunden ludde dog och mitt marsvin, men då var jag kanske 6 och 10 år). du blir lite som en härdad kändis, sådär beundrat erfaren. och liksom, overklig.
hur länge sen var det här om jag får fråga?
ha det bra pelle!
Åh tack =D. Jo, det kändes faktiskt så för mig med, det är lite overkligt. Men det hände tyvärr. Och jag beklagar Ludde och det gamle Marsvinets bortgång. Var det marsvinet med den punkterade urinblåsan?
Mats dog i höstas, begravningen var i Oktober tror jag, men när han och mamma var tillsammans, det var nog för 6-7 år sen.
Jättehemskt når sånt här händer. Men ja, du har rätt. Man måste på något sätt acceptera att det gör det, även om det är svårt. :/ Men jag, såsom Bella har inte varit med om att någon nära mig har dött, som tur är. Men det var ett fint inlägg. Ha det!
Japp, det är svårt, men som sagt, han finns ju fortfarande kvar på något sätt. Tack för de fina orden =D (Detsamma till Bella!)
Må han vila i frid.
Så är det.
Jag måste bara säga att detta inlägg var väldigt vackert. Du skriver så att känslan strålar genom dataskärmen in till mig :) finfint pellepojk
Tack Camilla =D
