Pelle

Nu sitter jag här med min turkosa myskofta (Inte dödens polotröja) och grunnar lite. Mycket om att jag får för mig att skriva låtar mitt i natten. Det är tydligen då jag får igång huvudet om saker och ting, och börjar hitta på grejer. Det andra är mitt klädval. Finns det något vackrare än mina bruna manchesterbyxor och den turkosa polotröjan, med en touch av stickat, och rutig skjorta? Förmodligen inte.

Det är också kul att lyssna på den musik jag lyssnar på just nu, jag tror att den beskrevs som Experimentell, Apokalyptisk Neofolk, bandet heter Current 93. Och nu är det inte så långt kvar tills jag fyller 17 år! Tänka sig vad tiden går snabbt, den känns som om det var julafton igår. Det var varit ett par roliga år på jorden med många intressanta eskapader. Och om jag har tur kanske jag lever 17 år till, sen 17 år till, sen 17 till! Sen fick någon nog av mitt svammel och tog mitt liv med gift i en kopp varm choklad.

Nu borde jag gå och lägga mig, för imorgon är det en ny dag, och jag måste ju ha energi till att göra massa saker! Men innan NI går och lägger er, och får för er att mitt inlägg är skrivet för att jag är inne i en depressiv period: Jag hatar ingen, jag älskar er allihop och just nu är jag faktiskt en väldigt lycklig människa! Och! Om ni skulle prata med mig i verkligheten skulle jag säga samma sak.

Simma lugnt

Erat USB-Minne Pelle Westlin