Pelle

- Det har gått fem dagar nu.
- Jag vet, du sa det för fem dagar sen.


- Kolla ut Ed, det snöar nu! Får jag kalla dig för Ed förresten?
- Visst. Jag visste inte att du var så klämkäck.
- Nu får du som du ville, du ville att det skulle snöa va?
- Jodå. Jag gillar snö. Det ger mig en känsla av instängdhet. Det tycker jag om.
- Jag med. Jag gillar att inte kunna komma ut ibland, utan istället sitta och tänka på saker.
- Okej. Jag ska gå iväg nu.
- Var ska du ta vägen?
- Jag ska gå ut och älta några misstag jag har gjort, sen ska jag beklaga mig över min tafatthet.
- Isåfall går jag också.
- Du behöver inte.
- Jag gillar dig, viskar jag. Därför går jag iväg.

Då låter vi det snöa ett tag. Sen ses vi. Och vi ska älska när våren är tillbaka.

-Titta ut, Edward! Det regnar!


- Hej.
- Vad gör du här?
- Det är ju jag, Edward.
- Jaha, Hej! Jag såg dig inte i mörkret. Jag trodde att det var gud.
- Men, nu kan jag se att det regnar i varje fall. Det är fint.
- Vad har du gjort de senaste dagarna? Jag har knappt sett dig, Edward.
- Jag har sovit vet du väl.
- Men, man kan väl inte sova i tre dagar i streck? Har du inte varit ute?
- Nej, jag har sovit.
- Jaja. Det var skönt hoppas jag?
- Jag antar det. Det är alltid skönt att sova tycker jag. Då får man vila ut. Fast jag gör ju inte direkt någon som gör mig trött. Det är konstigt hur man blir trött av att inte göra något alls.

- Det finns nog inget skönare än att vakna till det smattrande regnet mot fönsterkarmen. Det skulle vara att vakna och se att det snöar då. Det är också trevligt.
- Jag gillar att vakna av att solen smyger in genom gardinerna. Så har jag vaknat varje gång jag har gjort något bra. Den dagen jag vaknade alltså.
- Att du minns det. Jag tycker bara att det är trevligt att se snöflingorna dala ner mot asfalten och bilda ett fält av vit härlighet, och att se regndropparna hoppa upp och ner på asfalten medans de gör plats för nästa regndroppe.
- Det är väl inte helt fel heller.
- Nu kan du gå tillbaka och sova om du vill.
- Nej, det tror jag inte att jag vill.
- Varför inte?

- Jag står gärna kvar här med dig och tittar på regnet. Och jag kan stå kvar här med dig tills att regnet försvinner också. Jag gillar dig, och ditt sällskap.
- Du får stå här hur länge du vill. Men jag tänker gå nu i alla fall.
- Akta dig för någon annan än mig då. Du måste se upp för människor du inte känner. Och jag är den enda du känner i hela världen. Du hör inte.


Men Jag Stannar Här Tills Du Har Ändrat Dig.

Min dag började med att jag välte ett glas, som jag trodde att det låg vatten i, fast det gjorde inte det. Det var tur, isåfall hade min skrivbänk som jag har dataskärmen på blivit skum. Efter den lilla incidenten tittade jag på klockan, den var halv elva. Vad skönt tänkte jag, då slipper jag gå upp senare, då kan jag lika gärna gå upp nu! Strax efter att jag hade masat mig upp gick jag till den portabla studion som för tillfället ligger på min säng och lyssnade på en av mina nyinspelade låtar som spelades in igår natt: Picasso. Jag är nöjd med den, den är bra. Så bra att jag till och med spelade med en stund. Och faktiskt så bra så att jag inte visste vad jag skulle lyssna på för musik sen när det kom till kritan. Fast till slut lyckades jag bestämma mig för Megaleif, ett fantastiskt band från de norrländska vidderna. Efter en stund fick jag lust att lyssna på Led Zeppelin, vilket var ett tag sen. Jag lyssnade bara på två låtar, dock. Nu lyssnar jag på Hjälp av Doktor Kosmos. Texten går såhär:

"Då hör man hur politiker babblar om att samhället är bra. Fyfan vilken parodi; Samhället är bara dåligt!"

Jag älskar deras musik och deras texter, trots att deras politiska åskådning (någon sorts auktoritär kommunism, det är inte okej) är mer vrickad än min systers fot för några månader sen.

Jag kom hem från Skövde igår också, spenderade helgen där för er som inte hade koll på det. Men det är lugnt, ni behöver inte ha koll. I alla fall - Envis och väldigt tilltrasslande som min farfar kan vara har han satt sig i en väldigt knepig situation, gällande hans bostad. Jag behöver inte gå in på några detaljer, men han behöver i alla fall flytta bostad för andra gången på ett och ett halvt år, och han måste förmodligen göra det snart igen. Jag och far åkte alltså ner till Skövde för att hjälpa honom med flytten. Det var relativt lugnt denna gång med tanke på att han alltid måste bestämma vad som ska göras innan man själv gör det. Han har också ett väldigt lågt självförtroende och tenderar att ta ut sin ledsamhet på andra på väligt besynnerliga sätt. Men! Han är min farfar och jag gillar honom ändå. Jag fick med mig ett par grymma solglasögon som är bättre (notera bättre) än Beas rosa glasögon (eller kanske inte, de är ganska fula) och en snusnäsduk som farmor brukade ha. Den tänkte jag ha som halsduk, det blir väldigt fint och då kan jag ha något från farmor nära hela tiden.

Ibland är man allt glad att man lever, tycker jag.

Nu ska jag nog gå och äta frukost. Vi ses när nästa kramdjursparad infinner sig!


Det finns en tid för allt, det finns även en tid då tiden möts!

Älgarnas Trädgård